Hamburgarna i detta land är utöver de slaskiga ursäkter till mat vi får leva med. Till och med McDonalds burgare var stilrena, välsmakande och matigare än man kunde önska. Den bästa hamburgaren åt vi dock på Fatburger i Vancouver, något som även finns dokumenterat i bloggen även om ni får scrolla ned.
Mjölmaten får man i pannkakorna och så är det äggen. Jag har aldrig stött på ett folk som älskar ägg så mycket. Det går inte att beställa frukost utan att få en okläckt hönsgård vid sidan om. Martin, han gillar ju ägg, men vi andra får det svårt.
Efter bröllopet var vi bakis. Vi var bakishungriga och gick till vårt stammishak (det finns över hela nordamerika) Denny's. Det var Denny himself som serverade oss. Han såg hur det var fatt och frågade rakt ut: Ok grabbar, är ni hungriga eller riktigt hungriga. Vi svarade att vi ville få det vi kunde tåla och han beställde The Lumberjack Slam åt oss.
Herre min skapare. Det var mat nog att föda ett mindre land. Jag dog efter en tredjedel men Martin gav inte upp. "Lämna mig" sa jag. "Fortsätt utan mig". Men han tog mig kragen och vi pressade i oss mer rösti, mer pannkakor. Jag tog mig även an det förrädiska äggen. Sen blev det amerikansk fruskost-koma.
/ Anders
1 kommentar:
Ahh, så det var ingen "lilla magen" här inte... ?
Skicka en kommentar