A tale about wearing a tie - a decadent European tradition

Vi är tillbaka i Sverige. Amerika vet hur man tar betalt för sitt Internet och vår rundresa på den amerikanska västkusten får berättas i efterhand. Men alla goda reseskildringar publiceras i efterhand, se bara på Robert Byrons "Vägen till Oxanien".

Det finns mycket att berätta och jag väljer att fortsätta vår berättelse i Vancouver. Bröllopet var som sagt en saga. Baren var fri. Alla var vackra. En intressant observation var att det här med att klä upp sig verkar betraktas som en dekadent europeisk tradition. 

Jag svär vid Gud, jag såg en karl med shorts. Så jag och Martin framstod som riktigt dekadenta i våra dyra kostymer. På efterfesten, som inleddes med klagomål från grannarna redan innan vi kom dit, väckte min matchning av orangea strumpor och slips stor uppskattning, bland annat av en tjej som "was in fashion". En mycket berusad dam, som ville lära känna Martin betydligt närmare än vad som vore lämpligt, fick det dock inte matchningen att gå ihop. Det var för gay. 

Som ni kanske vet så agerade brudparet själva värdpar och de gjorde det med den äran. De framförde även en fin version av "Endless love". Jag försökte mig på att hålla ett tal och framförde även en hälsning från Malte, Gabbi och Theo. Men jag blev lite tjock i halsen och jag vet inte riktigt hur mycket som gick fram av just det. Men de fattade vinken.

I nästa avsnitt tror jag att jag åker till L.A. 

/ Anders